|
| Föregående ämne :: Nästa ämne |
| Författare |
Meddelande |
Therese
Gäst
|
 Postat: 2011-05-24 20:33:42 Rubrik: Min dotter är på väg in i ett beroende.. |
 |
|
Jag vet inte var jag ska börja..
Min dotter la in sig själ på psyket för ganska precis ett år sedan. Hon var då 18 år, och hade precis under våren börjat röka hasch och hoppat av skolan. När hon la in sig krävde hon av läkarna att de gjorde en ordentlig utredning. Hon fick, konstigt nog, stanna där ca 1,5 månader och fick sedan sin diagnos, ADHD.
Efter det prövade hon Ritalina etc, men det ger henne bara ångest. Dock dämpar det hennes impulsivitet tycker hon. Nu har hon slutat ta medicinen, och nu sitter hon där helt ensam. Inga vänner har hon kvar, och den hjälp jag kan ge är ju bara den som en förälder kan ge. Jag är ingen vän, jag är hennes mor.
Hennes tidigare vän sitter i norrland omhändertagen enl LVU, men inte min dotter, fast hon har rökt hasch lika mycket och strippat på porrklubb och tagit kokain.
Senaste tiden märker jag att hon är ute med konstiga människor hon får kontakt med på nätet, där hon febrilt försöker söka nya vänner.
Det blir bara fel typ av människor.
Hon tycker inte alls att hon behöver hjälp med drogberoendet. På 1,5 års tid har hon tagit droger,om jag får gissa, kanske ca 20-30ggr.
Jag känner mig helt tom, hon har flyttat hemifrån och jag har ingen koll.
Vad ska vi göra?? Jag får henne inte att förstå allvaret.
Hon säger bara att hon inte har något att leva för.
Hon är ung och har hela livet framför sig. Hon är vacker och intelligent, men tyr sig alltid till de människor som är på väg åt fel håll.
Hur kunde allt gå så fel? Vem hjälper en myndig tjej att sluta, och att ta reson?
Hennes diagnos stjälper mer än den hjälper. För min dotter har den blivit en självuppfyllande profetia.
Hon är alla "symptom och biverkningar". ;'I
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Mizhou
Registreringsdatum: 22 september 2009
Inlägg: 81
Ort: Stockholm
|
| Postat: 2011-05-25 03:12:31 Rubrik: Re: Min dotter är på väg in i ett beroende.. |
|
|
Jag känner varken dig eller din dotter, så ta inget av det jag skriver här som personlig kritik mot dig eller henne. Jag läser vad du skriver, och mina svar är delvis baserade på det jag läser, men också på mina tidigare erfarenheter.
| Therese skrev: |
Inga vänner har hon kvar, och den hjälp jag kan ge är ju bara den som en förälder kan ge. Jag är ingen vän, jag är hennes mor.
|
Du kan vara både mor och vän. Inte så att du ska upphöra att vara mamma, men man måste ju inte vara en morsa som bara tjatar och vet barnens bästa. Ibland kan man ju ha skojigt ihop också. Din dotter kanske behöver mer kramar och färre förmaningar.
| Therese skrev: |
Det blir bara fel typ av människor.
|
Vad är fel typ av människor? Jag förstår vad du syftar på, men jag dömer ingen. Man vet ju inte varför de har hamnat där de hamnat, eller rättare sagt så har jag rätt bra koll på sådant, och jag vet att många har haft en rätt jobbig uppväxt. Jag har själv diagnoser, och har haft missbruk med mera i släkten. Jag ser inga människor som "fel". Det är bara avvägarna de hamnat på som är fel.
| Therese skrev: |
Hon tycker inte alls att hon behöver hjälp med drogberoendet.
|
Det förstår jag, eftersom hon förmodligen inte ser det som ett beroende. Du skrev att hon fått diagnosen ADHD, och att medicinerna inte hjälpt henne, så nu försöker hon hitta sina egna mediciner. Det är självmedicinering.
Jag förstår att du vill att hon blir fri från drogerna, men ju mer du fokuserar på dem, desto längre bort från dig kommer hon att hamna. Jag ska försöka göra en liten jämförelse:
Tänk dig att du har en fruktansvärd värk. Du tar Ipren, men det hjälper inte, eller så får du jobbiga biverkningar. Du vill fortfarande bli av med värken, så du testar andra mediciner, och hittar du inte det du söker bland de lagliga, så kanske du du börjar utforska de olagliga substanserna i din kamp att bli fri från värken. Istället för att omgivningen förstår att du har ont, så försöker alla ta ifrån dig det som du känner hjälper mot din värk. Hur skulle du känna i en sådan situation?
Det är ju inte drogerna i sig din dotter vill ha. Hon vill bli av med depressioner, ångest och annat, och framförallt vill hon ha förståelse för att hon inte mår bra. Visa att du bryr dig om henne. Fokusera hellre på att få henne att må bra, än på att få bort drogerna, som hon förmodligen ser som sin medicin. Om du kan få henne att må bättre psykiskt, så minskar hennes behov av droger för att dämpa ångest och annat.
| Therese skrev: |
Vad ska vi göra?? Jag får henne inte att förstå allvaret.
|
Det är mindre lätt att få någon att förstå att man vill ta bort hennes medicin. Hon vill må bra, och känner att drogerna fungerar bättre än den medicin hon fått på laglig väg. Alla som vill ta bort drogerna blir då ett hot mot hennes välmående. Visa att du förstår att hon mår dåligt. Lägg fokus på att hon kan känna en trygghet hos dig, istället för att du är den som vill ta bort hennes medicin, för det sistnämnda kommer bara att försämra kontakten mellan dig och din dotter.
Säg att någon äter medicin mot stress. Vad händer om man tar bort medicinen? Jo, personen kommer att må dåligt av stressen, eftersom man inte gjort något åt orsaken. OM man slutar att fokusera på medicinen, och istället gör något åt stressen, så försvinner ju behovet av medicinen/drogen.
| Therese skrev: |
Hon säger bara att hon inte har något att leva för.
|
Ett alldeles utmärkt tillfälle för dig att ge henne något att leva för. Har ni några gemensamma intressen? Kanske kan ni gå en danskurs tillsammans, eller hitta på något annat skojigt/trevligt?
| Therese skrev: |
Hon är vacker och intelligent, men tyr sig alltid till de människor som är på väg åt fel håll.
|
Jag har träffat på många människor som använt droger, och några av dem är bland de mest intelligenta människor jag mött. Många tror att missbrukare är dumma i huvudet, som inte fattar att droger är farligt. De som tar droger tycker att omgivningen är dumma i huvudet, som inte fattar att de tar droger för att de mår dåligt.
| Therese skrev: |
Hennes diagnos stjälper mer än den hjälper. För min dotter har den blivit en självuppfyllande profetia.
Hon är alla "symptom och biverkningar". ;'I
|
Jag kan förstå henne. Ordet diagnos har ju en negativ klang, och jag vet många med ADHD och liknande diagnoser som känner sig värdelösa. Varför sådant fokus på problem och dess orsaker? Är det inte bättre att lägga energi på möjligheter och lösningar? Att se det positiva med den fantastiska person din dotter är. När hon känner sig accepterad och respekterad för den hon är, så finns också förutsättningarna för att hon ska börja må bättre, och då minskar behovet av droger.
Läs gärna i tråden http://vildaungar.forum24.se/vildaungar-about4.html, och speciellt där matilda frågar vad hon ska göra med sin dotter (som också är myndig) som tar droger. Läs mina svar till henne, och hennes följdfrågor och mina svar på dem. Observera att det är mer än en sida i den tråden.
Välkommen med följdfrågor, om och när de dyker upp.
_________________
Även den bäste gör fel ibland. Det är därför jag gör så många.
|
|
| Till överst på sidan |
|
|
Gäst
|
| Postat: 2011-05-25 21:38:00 Rubrik: |
|
|
Hej Mizhou
Tack för dina kommentarer.
Jag var tvungen att skriva av mig igår därav inte så mycket kött på benen. Jag tänker inte hålla ett försvarstal, då det inte var det som jag sökte upp denna sida för. Jag vill bara kommentera några delar som jag känner att du, och då även andra, säkert inte fått riktigt "rätt".
Jag är vän med min dotter. Men hon vill inte ha bara sin mor som vän. Hon vill ha vänner som vänner.Hon vet att jag älskar henne och att jag alltid finns för henne, jag säger och visar det ofta. Men ok, jag ska göra det ännu oftare!
Jag och min dotter gör ofta saker ihop. Som tex tränar vi styrketräning ihop flera ggr/v då hon vet att det gör henne mer glad, lugn och harmonisk. Det är dock jag som är initiativtagande osv. Men det blir bättre för varje vecka.
Med fel typ av människor, menar jag slarvigt uttryckt, de som ser till att hon förstärker sitt impulsiva sinne och hamnar som strippa eller på plattan för att köpa droger. Jag anser de vara "fel" för henne. Jag dömer heller ingen.
Jag ska tänka på det där du säger, att inte lägga för mycket fokus på drogerna. Idag gör jag det visserligen inte speciellt utan hon berättar själv för mig att hon tagit kokain osv. Jag kan dock ej vid de tillfällen som hon anförtor mig detta inte reagera. Det vore väldigt fel, då skulle hon tro att jag slutat bry mig om henne.
Att ta ifrån henne drogerna har jag inte riktigt känt att hon reagerat över. Jag har ju aldrig rent fysiskt kunna göra det, men jag har ju pratat om att det måste finnas andra vägar. Försökt att ha en dialog.
Du säger att det är ett alldeles utmärkt tillfälle när hon säger att hon inte har något att leva för, att ge henne något att leva för..
Det kan jag bara svara på att Vi har försökt det. Det känns nästan som om du skojar.. När jag säger inget, menar hon inget. Vi har kommit med egna uppslag, hon har fått fundera osv osv osv.
Jag har inte bara suttit nöjd. Och TRO mig att jag hade önskat få gå och dansa med henne, om det vorit så enkelt.
Hon är vacker, hon är intelligent. Självklart förstår jag att det finns alla möjliga människor som tar droger och som inte tar droger och många olika skäl till varför de gör det. Det var inte svar på min fråga.
Eftersom jag vet att min dotter är intelligent så förstår jag också att enda skälet till att hon tar droger är för att hon anser sig BEHÖVA dem. Hon mår dåligt.
Jag tolkar det som att det inte finns några svar på mina frågor..
Det är självklart individuellt. Jag vet det, men jag hade ändå velat ha något.. Något nytt. Eller så något gammalt o vist som jag aldrig tänkt på själv redan.
Tack ändå.
Therese
|
|
| Till överst på sidan |
|
|
Mizhou
Registreringsdatum: 22 september 2009
Inlägg: 81
Ort: Stockholm
|
| Postat: 2011-05-26 00:31:27 Rubrik: |
|
|
| Anonymous skrev: |
Tack för dina kommentarer.
|
Varsågod!
| Anonymous skrev: |
Jag var tvungen att skriva av mig igår därav inte så mycket kött på benen.
|
Jag förstår det! Jag förstår hur det känns. Jag har själv varit i situationer där jag varit tvungen att skriva av mig.
| Anonymous skrev: |
Jag tänker inte hålla ett försvarstal, då det inte var det som jag sökte upp denna sida för.
|
Det finns ingen anledning att hålla försvarstal heller. Vad jag kan se av det du skrev nu, så verkar du hantera det mesta rätt bra, vilket dock inte framgick lika tydligt av ditt första inlägg. Därför blev mitt svar också av mer generell karaktär.
| Anonymous skrev: |
Jag vill bara kommentera några delar som jag känner att du, och då även andra, säkert inte fått riktigt "rätt".
|
Bra att du återkom med feedback! Självklart får jag inte allting rätt direkt. Det finns alltid risk för missförstånd och dylikt, och det är bra att du klargör.
| Anonymous skrev: |
Med fel typ av människor, menar jag slarvigt uttryckt, de som ser till att hon förstärker sitt impulsiva sinne och hamnar som strippa eller på plattan för att köpa droger. Jag anser de vara "fel" för henne.
|
Jag förstår vad du menar med "fel" typ av människor. Dock är det mindre bra att tala om för din dotter vilka vänner du anser lämpliga. Hon är trots allt myndig, och precis som du inte vill att dina föräldrar väjer ut vänner åt dig, så vill nog inte din dotter att du väljer ut lämpliga vänner åt henne. Tala gärna om att du inte tycker om hennes vänner. Då talar du om dina känslor, och det är helt okej. Att däremot benämna dem som "fel", när din dotter hör det, så kan hon uppfatta det som att du dömer ut hennes vänner.
| Anonymous skrev: |
Att ta ifrån henne drogerna har jag inte riktigt känt att hon reagerat över. Jag har ju aldrig rent fysiskt kunna göra det, men jag har ju pratat om att det måste finnas andra vägar. Försökt att ha en dialog.
|
Dialog är bra, så där gör du helt rätt.
| Anonymous skrev: |
Du säger att det är ett alldeles utmärkt tillfälle när hon säger att hon inte har något att leva för, att ge henne något att leva för..
Det kan jag bara svara på att Vi har försökt det.
|
Det blir alltid lite mer generella svar till en början, och jag vet hur det känns när man tycker att man försökt allt. Dock finns det alltid nya vägar, vilket du själv redan insett, för att citera det du skriver nedan "Eller så något gammalt o vist som jag aldrig tänkt på själv redan."
Det behöver i och för sig inte vara något gammalt. Det kan ju vara nytt också. Jag har inga enkla lösningar att ge dig tyvärr, men om du stannar kvar här, så kan vi spåna lite tillsammans, och komma fram till något tillsammans, och kanske lär vi oss båda något nytt under resans gång.
| Anonymous skrev: |
Det känns nästan som om du skojar.
|
Nej, skojar gör jag inte om sådana här allvarliga saker. Dock blir det lite generella svar i början, som kan låta som klyschor, vilket jag ber om ursäkt för i så fall. Jag tar dig på största allvar, och kommer att fundera vidare på alternativa lösningar.
| Anonymous skrev: |
När jag säger inget, menar hon inget. Vi har kommit med egna uppslag, hon har fått fundera osv osv osv.
|
Jag har varit i kontakt med åtskilliga personer som inte haft något att leva för, och som haft allvarliga självmordstankar, och jag vet att det går att hitta något. Dock är det ju svårare att hitta lösningar för en person som man aldrig träffat, eller ens pratat med, men så lätt ger jag inte upp.
Jag har dessutom haft självmordstankar själv, då jag har varit djupt deprimerad och haft panikångest i många års tid. Jag har hittat tillbaks till livet, och jag bidrar gärna till att din dotter gör det också.
| Anonymous skrev: |
Jag har inte bara suttit nöjd. Och TRO mig att jag hade önskat få gå och dansa med henne, om det vorit så enkelt.
|
Jag tror dig.
| Anonymous skrev: |
Hon är vacker, hon är intelligent. Självklart förstår jag att det finns alla möjliga människor som tar droger och som inte tar droger och många olika skäl till varför de gör det. Det var inte svar på min fråga.
|
Jag menade att det finns så många som tror att det är mindre intelligenta personer som börjar med droger, men oftast är det faktiskt överintelligenta personer som tar droger. Det är dessa överintelligenta som upplever att de har tusen tankar i huvudet, och som mår dåligt av det. Jag har själv ADD (enklast beskrivet som motsatsen till ADHD, dvs jag är underaktiv), men jag är impulsiv och har också många tankar i huvudet. Jag har full förståelse för att många tycker att det är jobbigt, men det går att vända alla dessa tankar till något konstruktivt.
Det som är jobbigt är när alla dessa tankar blir grubblerier över livets mening. Man fastnar då i ett hjulspår som är oerhört svårt att komma ur. För många hjälper medicinerna mot ADHD, som t.ex Concerta, Strattera eller Ritalin. För andra funkar det bra med mindfulness eller yoga. Kampsport och extremsporter är också bra för den mentala hälsan.
| Anonymous skrev: |
Eftersom jag vet att min dotter är intelligent så förstår jag också att enda skälet till att hon tar droger är för att hon anser sig BEHÖVA dem. Hon mår dåligt.
|
Det är bra att du har den insikten. Det är inte alla vuxna som förstår det. Du, hon och jag tillsammans kan hitta en lösning som får henne att må bättre. Jag kan inte tala om för henne eller för dig vad ni ska göra, men kanske kan jag få någon av er att tänka i nya banor. Kanske får ni mig att tänka i nya banor också. Ingen av oss är fullärd. Jag lär mig hela tiden nya saker, och kommer nog att få en del nya insikter från dig och din dotter, om du väljer att stanna kvar här, tills vi tillsammans hittat en lösning.
| Anonymous skrev: |
Jag tolkar det som att det inte finns några svar på mina frågor.
|
Det finns inga enkla svar tyvärr. Hade det funnits en lösning i tre steg, så hade du fått den redan i mitt första svar. Jag är dock för envis för att ge upp. Svar finns. Det gäller bara att hitta dem.
| Anonymous skrev: |
Det är självklart individuellt. Jag vet det, men jag hade ändå velat ha något.. Något nytt. Eller så något gammalt o vist som jag aldrig tänkt på själv redan.
|
Vi ska hitta det tillsammans. Låt gärna din dotter vara med här också, så att hon inte känner att vi talar bakom ryggen (eller över huvudet) på henne. Låt henne gärna vara fullt delaktig i att hitta lösningen. Med lening av det du skrivit ovan, så verkar du ju vilja ha en dialog med henne, och det är ju kanonbra.
Jag har en hel del erfarenheter, men du känner ju din dotter bäst. Jag kan aldrig hitta den lösning som är bäst för din dotter. Det kan du och hon göra däremot. Hon för att hon är den som bäst vet vad hon vill och hur hon känner, och du för att du känner henne så mycket bättre än vad jag gör. Jag kan bidra med viss kunskap och erfarenhet.
Du känner att du och din dotter inte kan lösa detta själva. Jag kan inte heller lösa det själv, utan det är vi tillsammans som kan hitta lösningen. Kanske kommer någon mer in med bra feedback också.
_________________
Även den bäste gör fel ibland. Det är därför jag gör så många.
|
|
| Till överst på sidan |
|
|
|
|
Du kan skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet
|
|
|
Vanliga frågor
Sök
Medlemslista
Användargrupper
Bli medlem
Profil
Logga in för att läsa dina meddelanden
Logga in
